Av: Joakim Ståhl (och Henrik Carlsson)
20-21 sept -08. Lünen, Tyskland
Dimman låg tät på morgonen. En majestätisk sol tornade upp sig i diset framför vinschlinjen. Vi trodde vi var beredda!
Ja alltså, undertecknad och Pasi nämnde glatt för våra juniorer att, det är typ bara att skjuta upp kärran i smoggen och invänta landningspoängen. Så blev det i och för sig, ehuru var vi icke vana vid termiktempot. De startade nämligen en termikgrupp var femte minut, alltså att vi flög omlott. Innebärandes att det stundtals var ca 20 plan vinglandes omkring i diset i morgonluften.
De senaste åren har vi kört Örebro Open och några Termik Cup i termik och speed ett lugnt tempo där man hinner fundera på vardagen, typ. Hmmm…, detta tempo gjorde att vi vaknade upp och fick oss att inse att här gäller det att vara beredd. För här drar man igång arbetstiden och det är upp till var och en att vara beredd, inget mjäk, tut så går det igång.
Nåväl, vi överlevde termikomgången på morgonen och med goda resultat överlag. Efter denna kalldusch var vi redo.
Termikerna fixades bra av alla i laget, några missar förekom senare i tävlingen på grund av dålig vinschhöj, lite oflyt i tajming vid landningen i det vindstilla vädret. Intressant var att alla i laget noterade att det termikläge som vi använder hemma, inte funkade i denna typ av termikflygning. Ungefär sex knäpp höjd på trimmen behövdes för att fixa måltiden. Snacka om deff-läge. Överlag var våra resultat ok här!
Distansflygning handlade lika mycket om att kunna flyga rent och utföra precisa svängar som att ligga rätt. Eller kanske mer om svängar och att hålla rätt fart de fyra minuterna i banan. Inte helt likt förhållandena som vi har hemma i SWE, där det oftast är viktigare att ligga i rätt väder. Här fanns bara några klena små stig som man inte riktigt kunde förutse.
Med glädje kunde både Pasi och undertecknad notera fina VM-flygningar från alla tre juniorer. Även om deras precision svajar lite i mellan åt så får dom stundom till flygningar i världsklass. Mycket bra jobbat av Henrik, Jack och Thomas.
Pasi förlorade en sträcka av det tre distanserna och jag förlorade tre (som vanligt, suck…). Loj taktik gjorde att jag missade två sträckor och med ren tur vann Pasi en tusenpoängare på samma mediokra taktik. På denna nivå kan man inte tro att man kan reda ut flygningen och finna ett termikgupp att surfa på under flygningen, det är nya tider!
Speeden, yes, here we go!
Trots träda i flera år räcker vår teknik att få Europa eliten att darra till. Undertecknad var med i den första omgången, någon sekund efter. I speed två och tre andra bästa noterade tiden. Pasi hängde också med, i väntan på finalen. Våra små vänner i form av juniorer gjorde också bra ifrån sig! Jack drämde till med en 17.3 i runda två, vilket var i klass med de bästa. Henrik blevo bättre med tiden och de två sista speedarna var rena och fina. Likaså får Thomas till det mer och mer och har god känsla för detta moment.
Undertecknad missade flyoff:en med 6p, vilket var snörpligt. Nåväl Pasan fixade plats åtta så vi får allt vara nöjda med denna prestation.
Kommer ni ihåg stafettskrivningen i skolan? Nu greppar jag (Henrik) gåspennan och fortsätter med…
FlyOff (Speed-duell)
Inte tog det slut här! Nej nej, för de åtta bästa i tävlingen gick vidare till en annorlunda final. Vi kan kalla det en turnering speedduell-format: Piloterna möts två och två, flygandes under samma arbetstid! De flyger så många gånger de vill och räknar sin snabbaste tid. Arbetstidens längd är något utökad, inom 5 minuter är piloten tvungen att ha påbörjat speeden i bana.
Detta innebär att piloterna får samsas en aning, eftersom endast en i taget kan flyga i banan. När det är dags för Pasi i åttondelsfinalen står undertecknad på pedalen och låter vinschen varva för att så snart arbetstidssignalen går släppa iväg Radicalen. En snopen Jeroen Smits inser att de är för sent ute och får vänta med starten. Vårt svenska Speed-ess kan nu dra fördel av att vara först in i banan…
Pasi på väg mot siktställningen. Jocke med tidtagaruren strax därefter. I bakgrunden startar Jeroen.
Medan Jocke stabilt läser åt Pasi händer saker nu väldigt snabbt bland vinschar och bryttrissor. Eftersom vi hade tre vinschar till förfogande gäller det att ha linor inne så det räcker för eventuellt strul och tjuvkopplingar om oturen skulle vara framme. Extra noga eftersom vi har utökad arbetstid och obegränsat antal flygförsök. Så fort skärmen är nere sätter Thomas fart in med linan, möts upp av Jack på halva vägen som tar över och löper de sista hundra meterna in. Därefter återvänder båda två till sina ursprungspositioner och inväntar nästa start. Dessa två grabbar gjorde en heroisk insats som under upprepade löpvändor såg till att utbudet av linor aldrig sinade. Undertecknad preppar nästa vinch och gör sig redo att kasta upp den tungt lastade kärran igen.
… tillbaka till piloten. Pasi sätter en säker första speed i ett lugnt väder som inte varierar speciellt mycket under denna eftermiddag. Vår motståndare lyckas också och nu gäller det att ligga på gränsen. Upp igen! Pasi fördelar höjden optimalt i banan. Rycker aningen tidigare på B-linjen och har nu snabbaste tid. Ytterligare några flygningar genomförs men tiden visade sig räcka. Mot Semifinalen!
Allting sker väldigt snabbt under duellerna och vad som hände i detalj tänker jag inte försöka redogöra för. Vi nöjer oss med att konstatera att Pasi flög som en demon, medan resten av laget jobbar med linor och springer med Radicalen för att hinna med så många starter som möjligt. Starthöjderna är ungefär lika i de flesta starter. Vinnaren blir därför den som flyger i banan så effektivt som möjligt. Pasi visade sig vara den som hade kyligast nerver och bäst känsla. Inget kunde stoppa honom och han vann både semi-final och final!
Pasi tar emot priset som speedens mästare.
Man ska veta att denna speedduell inte ingick i tävlingen men upplevdes ändå som mycket prestigefylld och laget kunde gott konstatera att det var roligare att vinna duellen än eurotouren!
/ Joakim Ståhl & Henrik Carlsson