Då har Ikaros Cup del 2 avklarats för den här säsongen. Trots det dåliga vädret var det nio tappra kamrater som kom ut till fältet för att slåss om bra platser.
I den första omgången flög nästan alla max tid. Det var bara Jonas Håstlund som inte hittade rätt väder med sitt låneplan.
Det blåste iskallt, några små ynka regndroppar föll över oss och Patrik kom ca 30 min försenat. Stämningen var med andra ord på topp. Tävlingen flögs utan vidare problem och alla var nog lite småfrusna när det hela var över.
Ibland är vädret lite kyligare än andra dagar. Torsdag den 10 maj, var en sådan dag där det kändes skönt att hämta linan. Det var inte speciellt blåsigt men molnen täckte himlen hela kvällen. Trots detta var det inga större problem att hitta termiker, för vissa.
Vi som samlats ute på Pilängen hade som vanligt en årtalsvarierande flygplansflotta. Modellerna som användes var en blandning av gamla balsalister till moderna kolfiberskal. Flygplansmodellerna har en avgörande betydelse för hur bra det går att flyga. Det är betydligt svårare att flyga full tid med en gammal balsalist än med ett modernt kolfiberskal. Redan i starten märks skillnaden markant. Kanske finns det några som längtar efter lite mer kolfiber än balsa. Två nya modeller provflögs utanför tävlingen och förhoppningsvis får vi se dessa modeller i kommande tävlingar.
Den mest iögonfallande flygningen som ägde rum denna kväll var nog Anders G:s försök att styra sin nyinköpta insekt, kontrollerat. Annars var det kanske landningarna som var mest intressant att bevittna. Dels ur ett flygperspektiv och dels ut ett mer profylaktiskt perspektiv. Någon landade ungefär som en störtbombare dyker. Andra landade inte där man räknar poäng. Någon tycktes ha en dragningskraft till depån varav de som inte flög började tänka på skydd. Kanske är det sådant som gör att man håller värmen uppe även en kall torsdagskväll.
Text: Jonas Håstlund och Magnus Juhlin