We are the champions !
Vilken härlig känsla att vara världsmästare. Efter en långvarig och målinriktad satsning över flera år, så kan man lugnt säga att Sverige skördade rejält i 2013 år VM i F3K.
Det är tydligt att Scerige är en stormakt inom F3K sfären och det blev nog ännu tydligare när många av dom andra lagen ansåg oss som favoriter medans vi själva hade en lagmedalj som målsättning.
Eller som Henrik Vogler uttryckte det, när Jonas B sade att vi har ett ganska hyggligt hjälpar lag på avbytarbänken under detta VM, då sa Henrik:
- Luxary problem !
Hela teamet när det stod klart att VM guldet var säkrat.
Med lite för litet samtränande och lite skakiga resultat från försäsongen, så var det lite nervöst för att se hur långt laget skulle kunna nå? Men som sagt en lagmedalj var målet och allt eventuellt utöver detta var ren bonus.
Med fullpackade bilar så droh vi ner till Herning i Danmark redan på onsdagen. Detta för att komme ner i god tid för att undvika stress och även kunna göra den sista finputsningen inför VM:et.
Alla deltog också på Euro-tour tävlingen, Swinging Denmark som kördes under Lördag-Söndag.
Även denna tävling skulle bli en stor framgång för det svenska laget, med Jonas Ekman på första plats och Mattias Hammarskiöld på tredje plats.
Jonas Ekman
VM's tidsschema var start måndag morgon och köra 22 omgångar till fredag eftermiddag med finaler på lördagen.
Nu hölls inte detta riktigt, då det otroligt fina och varma vädret medförde en extra hög belastning på funktionärer, så man tvingades till en del pauser samt lunchuppehåll. Detta samt en del omflygningar gjorde att vi han med 17 omgångar (vilket i sig är jättebra)
Världsmästare Henrik Vogler med sin läsare Dirk Weiss
Team Sweden körde på med sin inarbetade mantra, alla poäng räknas, bara att köra på, kolla inte för mycket i resultaten och räkna med att alla får sina svackor eftersom ett VM alltid är en lång tävling.
Detta visade sig vara en bra väg och det Svenska laget var i princip i ledning från början till slut.
Bonus, modellen som är byggt av Richard Swindells, England
Samtidigt som senior laget jobbade på, så fick junior sidan stå upp för sig själva, då det bara var Stisse som deltog från Sverige. Nu skall vi inte se detta som "bara" då Stisse gjorde ett kanon VM, lugna säkra flygningar hela tiden och med ett resultat som är otroligt bra. Sämsta poängen av alla omgångar var 898 poäng, det ni !
Tyvärr så blev finalerna en uppgörelse i turn around, och detta är något som vi generellt inte tränar så himla mycket i Sverige, så Stisses fina VM, räckte till slut till en 6:e plats.
Kan kännas lite snöpligt eftersom vi lurade runt mellan plats 3-5 under grundomgångarna, men marginalerna var otroligt små i finalen.
Det man lugnt kan säga är att många av juniorerna kommer att utgöra ett stort hot mot seniorerna när dessa kliver upp i klassen, så se upp.
Igor Butseroga, Ukraina (till vänster). Knep en silver medalj efter särflygning om guldet. Han första internationella tävling.
Veckans flygningar rullade på. För det mesta med bra resultat, men efterhand som kom det lite missar här och där för både svenskar såväl som andra toppiloter. Eftersom vi ganska tidigt insåg att man inte skulle hinna med 22 omgångar, så räknade vi på att det skulle bli 3 strykomgångar. Och naturligtvis så gällde det att skjuta dessa framför sig så länge som möjligt.
Inför fredagens flygningar så gjorde taktikern lite snabba uträkningar, så laget hade bra koll på vad som krävdes för resultat inför dom sista 3 omgångarna. Ett gäng tusingar till, så skulle saken vara klar :-)
Med en hel del nerver bland många piloter, så inleddes fredagen. Och det skulle bli ännu mer nerv ju längre dagen framskred och även om dom svenska piloterna missade litet, så missade många andra ännu mer och när dagen var klar så var det inget snack om saken var guldet skulle gå.
Peter Jubel med sin egentillverkade Ontop.
Alla juniorer innan deras Fly off
Kevin Botherway till vänster och Joe Wurts till höger (grå jacka)
Mike Smith, USA samtalar med Jonae Ekman och Peter Jubel
Sören Svantesson
Seniorgänget innan fly off
När nu lagguldet var klart, så visade det sig också att vi fick med alla 3 piloter i fly off. Vilken bragd och vilken bredd. Mer än vi någonsin hade kunnat hoppas på.
Efter att ha rett ut vem som skulle ha vilken hjälpare, så var laget färdigt för en sista drabbning.
Dom som teamade ihop sig var:
Sören - Jonas B
Peter - Mattias
Jonas E - Stefan
Och eftersom underteknad även läste åt Stisse i junior fly offen, så skulle ja få tillbringa större delen av dagen på flygfältet, bara att bita ihop och dricka mycket vatten.
Stisse flygandes sittande i Task "last flight". Cool kille.
Lördagsmorgonen bjöd på lite lätt regn och ordentlig dimma, så starten sköts upp ca 2 timmar.
Sen drog solen igång sin uppvärmning och ett otroligt termikväder sattes igång.
Det skulle tidigt visa sig att fly offerna, på både juniorsidan och seniorsidan skulle handla om snabba turn around tider.
Vädret och termiken var alldeles för bra för piloter på den här klassen.
Världsmästare 2013
Tuffa flygningar radades upp under dom 6 fly off omgångarna och när det sedan skulle räknas ut vem som skulle bli världsmästare, så skulle det visa sig ta litet tid.
Vi visste att segern stod mellan Henrik och Igor, som hade tappat exakt lika många poäng när man ser till hela poäng. och det skulle visa sig att man fick gå ända ner till tredje decimalen för att kunna skilja dom åt.
Mycket disskussioner fördes mellan tävlingsorganisationen och juryn, men till slut så kom man fram till att det skulle bli en särflygning för att avgöra vem som skulle bli världsmästare. Och återigen så stod Henrik Vogler på plats för att utföra detta, på samma sätt som han flög isär om tredjeplatsen förra året på EM.
De svenska flygarna
Vi trodde och hoppades att Jonas E resultat skulle räcka till pallen, men eftersom det var så otroligt tajt med poängen så ville vi verkligen se dom officiella resultaten innan vi kunde fira. När vi fick reda på att det bara var isärflygning om titeln, så steg hoppet ännu mer om en individuell svensk medalj.
Särflygningen skulle avgöras med Task "5X2". Alla deltagare redade upp sig vid flight line för att se VM avgöras.
Dom bägge combattanterna flögs i princip synkront och det gick inte att skilja dom åt och vid landningen av tredje flygningen, så försökte sig Igor på en fräckis genom att bara snurra 180 grader, för att korta tiden, men han snubblade till, fick väldigt dålig höjd, fick försöka hitta någon stigande luft på låg höjd. Detta lyckades inte, utan det blev en utelandning som följd och världsmästartiteln gick till Henrik.
Vi var fortfarande oroliga över om Ekman tagit bronset, men när han blev plockad på dopingtest, så känndes ändå ganska klart.
Henrik Voglers Salpeters
Modeller:
Det var en härlig blandning av modeller på VM. Inte så mycket nytt egentligen. Den mest hypade modellen var den nya modellen från Vladimir. Modellen heter Snipe och är ett mellanting mellan XXLite och en normal F3K modell. Modellen är lätt och kommer högt och den har blivit uphausad av Joe Wurts (som står för designen) inför VM. Modellen flög bra, men inget märkvärdigt. Skevlinkaget var alldelese för dåligt för "Ingo Style".
Concept 4, flögs av Roland Sommer Sr, men annars så tror jag ingen flög den. Svårt att säga vad den går för?
Kul att se så många Polaris från alla olika delar av världen på plats. Man kan lugnt säga att det är en av dom bästa modellerna, så ni som har Polaris i stallet behöver inte bekymra er :-)
Laget vill tacka för stödet från:
- Flygsportförbundet
- SMFF
- Momentum Model Technologies
- Minicars/Futaba
Text och bild:
Stefan Wahlberg
A link to a video made from Gil from Israel from the fly-off