Inför årets VM var förberedelserna förhållandevis minimala. Joakim och Pasi, som flög sina ”gamla” beprövade egenkonstrerade Racemachines, kunde tackvare oändligt med rutin snabbt komma upp i god internationell klass - trots lite träning. Tyvärr deltog ingen av de svenska piloterna i några större internationella tävlingar under 2005. Joakim och Jonas deltog i en mindre F3B-tävling i Norge och alla piloterna deltog i SM 2005. Piloterna belade där 1-3 plats.
Under 2004 tävlades det enbart i NM, Örebro Open och SM dvs. totalt 5 tävlingar under 2 säsonger. Detta märktes tydligt under VM:et där ”di svenske” utvecklade sin taktik under själva VM:et, vilket är en styrka som det svenska laget besitter. Men det är endast mot de bästa som det går att utveckla taktiken, så deltagande i internationella tävlingar är ett måste om man vill behålla och stärka sin position.
Jonas Ekman, som var debutant som VM-pilot, använde sin tid före VM till att införskaffa nya flygplan, installera och trimma in dem. Han var den som tränade och flög klart mest under våren.
Resan
Hela laget avreste onsdagen 27:e juli från Örebro, via Stockholm och färja till Helsingfors, till Lappenranta. Restiden var ungefär 1 dygn med övernattning på färjan. Med i resesällskapet fanns laget, bestående av 3 piloter, TM och 3 medhjälpare samt 5 familjemedlemmar till piloterna. Med oss hade vi 3 bilar och en husvagn som vi lastade med bl.a. 5 vinschar, 7 bilbatterier, över 15 km vinschlina och 12 flygplan. Det var tvärfullt!
Träning på plats
Två träningsdagar genomfördes på plats i Finland med gott resultat. På fredagen tränades det på ett stort gammalt militärfält, Immola, 5 mil nordost om Lappenranta. Fältet är förstklassigt men med hårt underlag. Ett 15-tal av startfältets 20 nationer var där och stundtals var det väldigt många plan i luften. Vinschlinjer sattes upp på fyra olika ställen och i olika riktningar vilket gav ett kaotiskt intryck. Lite vilda västern och kanske borde arrangören styrt upp detta. På lördagen tränades det på det officiella fältet, Lappenranta flygplats. Träningen dessa två dagar gav laget mycket och jag önskar att vi haft fler sådana dagar tidigare under säsongen. För att nå motsvarande träningskvalitet bör denna träning vara i samband med en eller ett par internationella tävlingar. På hemmafältet uppnås inte samma tajta lagkänsla och puls.
Tävlingen
Tävlingen inledes på bästa möjliga sätt för det svenska laget med full pott i termikerna, endast två tappade sträckor i distanserna och Pasi i topp i speeden med tiden 14,87 s. Tyskarna visade sig tidigt ha ett otroligt starkt lag. Efter första omgången ledde de lagtävlingen, en position som de aldrig var i närhetan av att släppa ifrån sig.
Pasi under en av sina termikflygningar.
Efter en lysande första omgång på 8590 poäng, med en bra andra omgång och med en fenomenal tredje omgång på gång, kraschade Jonas i termiken. I regnigt väder tappade han radiokontakten med sitt plan på ca 250 meters höjd och planet slog ner i skogen ca en kilometer bort. Där rök pallplatsen, trodde vi. Med mycket tur och en finsk friflygarexpert hittades planet, som klarat sig förhållandevis bra. Planet reparerades och var klart precis så att distansen kunde genomföras. Jonas vann distansen! Vi var plötsligt tillbaks i matchen om andraplatsen.
Resten av flygningarna präglades av stabilitet med mindre risktagning genom säker coachning mot en andra plats. Taktiskt sett lyfte vi oss i distanserna samt justerade startrutinerna vilket gav bättre höjder i vinschningarna.
Pasi och Joakim slutade strax under pallen på 5:e och 6:e plats. För Pasi, som länge låg på pallplats, blev de avslutande speedarna en besvikelse då det bästa vädret gick honom förbi. Joakim förbättrade däremot sin placeringar på slutet genom stabila flygningar. Även Jonas visade styrka och gjorde en stabil avslutning efter sin vådliga krasch.
Materialet
Laget hade bara 5 vinschar med sig till årets VM, vilket ändock fungerade tackvare att vi hade tre medhjälpare på vinschlinjen. Några av dagarna var ganska kalla och när vinscharna skulle kontrollmätas efter start var vi nära diskvalification vid två tillfällen. Vinscharna kontrollmäts normalt vid 20 °C och motståndet som mäts är temperaturberoende. Övriga lag hade samma problem och stämningen blev stundom ganska hetsk och irriterad när mätningarna skulle utföras och regler skulle tolkas.
En lärdom som bör utvärderas är om linorna skall hållas blöta eller ej. Under föregående VM hölls linorna blöta för att få en större elastisitet men detta gjordes inte under detta VM. Vi hade inte ett enda linbrott trots att vi nog körde på de tunnaste dimensionerna i startfältet. Endast ett fåtal, om ens något annat lag, klarade sig utan linbrott. Ett välfungerande lag med ordning och reda samt mycket rutin gjorde det möjligt.
Med kunnade i världsklass, av perfektionism och tradition har det svenska laget under ett decenium varit självförsörjande på flygplan. Kunskapen som man därmed har skaffat sig om flygplanskonstruktion är bland den bästa i världen. Projekten att konstruera och bygga dessa underverk har varit starkt enande, dock tar det mycket tid och kraft i anspråk. När piloternas fritid tryter har insikten växt fram att en omdisponering av tid är nödvändig. Mindre tid i bygglokalen och mer på fältet. Denna insikt kommer också förenkla för nya piloter att komma in i F3B-flyget, genom att det blir ”normalt” och allmänt accepterat att köpa plan. Här grundas förutsättningarna för att ge plats åt en ny generations landslagspiloter.
Laget
Årets lag var synnerligen stabilt med mycket få misstag under själva tävlingen. En nyhet för årets VM var att laget innehöll 7 medlemmar istället för som tidigare 6. Det gav oss möjlighet att jag som lagledare kunde ta ett steg tillbaka ibland, analysera och tänka på nästa steg. Lagledaren fick därmed bättre överblick och fungerade bättre som organisatör och taktiker. Kommunikationen blev också mer effektiv mellan piloterna och medhjälparna på vinschlinjen mellan flygningarna. Endast vid några få tillfällen hamnade laget i tidsnöd med vinscharna inför en flygning, vilket tyder på bra framförhållning.
Joakim Ståhl, Pasi Väsiänen, Jonas Ekman, Thomas Johansson, Henrik Carlsson, Henrik Karhusaari och Jona Blomdahl.
Laget hade inte tränat så mycket tillsammans före avresan och det goda resultat ett utfall av rutin från tidigare mästerskap. Lite ovant var det med 7 medlemmar men alla fick snabbt klart för sig vilken roll var och en skulle fylla. Det var en fantastikt bra sammanhållning, god stämmning och ”go” i laget.
/Jonas Blomdahl - Lagledare VM F3B 2005
Resultat
Lag (20 nationer)
1:a Tyskland
2:a Sverige
3:a USA
Individuellt (58 deltagare)
1:a Andreas Böhlen Schweiz
2:a Andreas Herrig Tyskland
3:a Reinhard Liese Tyskland
4:a Martin Weberschock Tyskland
5:a Pasi Väsiänen Sverige
6:a Joakim Ståhl Sverige
7:a Joe Wurts USA
8:a Peter Hoffman Österrike
9:a Mike Smith USA
10:a Rolland Hoffman Schweiz
27:a Jonas Ekman Sverige