Här kommer en artikel som jag skrev 2010.
Kan förhoppningsvis vara lite kul läsning för några.
/Stefan
F3K det enkla segelalternativet!
Tänkte med denna artikel beskriva tävlingsklassen F3K. En tävlingsklass inom modellsegelflyget som Sverige har äran att anordna det första Världsmästerskapen i. Närmare bestämt den 1-10 juli 2011 i Arboga.
Jättekul att Sverige står som värd för det första VM:et, då Sverige varit en stark nation inom F3K ända sen det drog igång för X antal år sen och man kan lugnt säga att Sverige är en av nationerna som är storfavoriter till både lagguld och individuellt guld.
Finns det då några grunder till detta?
- Vi har mångårig erfarenhet av termikflyg i alla dess former.
- Vi har några av dom bästa kastarna i världen.
- Vi har en lång erfarenhet av mästerskap.
- Vi har en väl utvecklad taktik och ett dynamiskt tankesätt kring detta.
- Vi har egen tillverkning av modeller i landet.
- Hemma plan med ”Svenskt väder”
Så vad handlar detta om?
I denna klass flyger de tävlande med relativt små segelmodeller, max 1,5 meters spännvidd och runt 300 gram i startvikt, vilka kastas av piloten själv med handkast. Och det är just detta handkast som är det spektakulära. En duktig pilot kastar eller snarare svingar upp segelplanet till höjder av 65m! Jo du läste rätt. Och hur går nu detta till, kan man fråga sig? Jo, man använder sig av en teknik som liknar diskuskastarens. Därför går dessa segelmodeller även under samlingsnamnet DLG (discus launch gliders). Med hjälp av en kastpinne som sitter inmonterat i ena vingspetsen använder man sig av lång och pekfinger. Man snurrar sedan ett varv och försöker få sådan hög rotation på planet som möjligt, för att sedan släppa iväg planet. Man kan tro att det krävs en stor kraft att för att nå höga höjder, men det handlar mycket mer om teknik. Magnus Samuelsson, värdens starkaste man slår inte en golfboll längre än vad Tiger Woods gör. Ännu… Därefter så har planet trimmats in så den går med brant vinkel (nästan rakt upp) tills farten avtar och man lägger modellen plant på vingarna och jakten på termiken börjar.
Vad är skillnaden på dessa segelplan mot andra?
Det första man brukar lägga märke till är stjärtpartiet. Det ser ut som en gigantisk dartpil, och är just designat på detta vis för att kunna motverka rotationen i kastet. Då planet utsätts för väldigt stora krafter i kastfasen, så måste modellen vara oerhört starkt och lätt. Utvecklingen av nya modeller sker därför fortlöpande. Men även modifieringar av vinge, kropp och stabbe/fena. Nästan alla kör med helkompositkroppar (kolfiber) och merparten kör även det i vingarna. Ingenting får flexa eller vara klent byggt när man kastar. Så vill man bygga dessa flygplan själv så måste man lära sig att rätt material ska ligga på rätt ställe och med rätt mängd.
Allt väger!, Även ”nästan ingenting”
Men tänker du då, kastar man inte högre med ett tungt plan? Svaret är nja, då allt bygger på rotationshastighet så kräver det sin man om man skall kunna orka få samma hastighet på ett tungt plan som ett lätt. Och alla vet ju att ett lätt plan flyger bättre än ett tungt. Vikter på dessa plan ligger mellan c:a 260-340g flygklara. Sen om det blåser så är det bra om man kan lägga i barlast för att öka flyghastigheten så att man får en bättre penetration gentemot vinden. Radioutrustningen i dessa plan ställer relativt höga krav på precision och glappfrihet. Och det är just i kastfasen detta märks om man har för klena servon eller linkage. Även nolläge på servona är viktiga då man inte vill att höjdrodret ändras under utkastet. Vanligt förekommande märken på servon är bland annat Dymond D-60, Dymond D-47, Hyperion, Hitec m.m. Vikterna på dessa servon ligger från c:a 4,5g - 10g. Som mottagaracke fungerar en 4 cells NIMH på c:a 300-400mhA väldigt bra. Många kör även med små lätta Lipo ackar och regulator.
På modellsidan har det hänt mer, även om man hävdar sig helt OK med modeller som har några år på nacken. På modellsidan så har det ju alltid funnits 2 olika spår, formvingar eller baggade vingar. Det är först och främst våra amerikanska vänner som förfinat och som mest byggt med den baggade tekniken under alla år, medans europa i allmänhet och kanske tyskland i synnerhet har haft frombyggda vingar i princip ända från början.
Jag tänker inte disskutera för och nackdelar med dom olika metoderna, men helt klart så går trenden, även i det stora landet i väst, mot formbyggda vingar. Dock så är det fortfarande dåligt med USA designade och producerade formkärror.
Nästa år på VM så lär vi inte se många modeller med baggade vingar.
Materialen har också utvecklats en hel del, från att använt dom lättaste glasvävarna i många år, så dök Disser* väven upp för några år sedan. Från början fick man tillverka sin egen disser, men nu finns det färdig väv med antingen glas eller kevlar som grundmaterial.
Vidare så har också den svenska uppfinningen Textreme* kommit fram. Detta är en ofta använd kolfiber väv som används som D-box eller som helkol i dom modeller som skall användas i lite blåsigare väder.
Även kropparna har utvecklats en hel del. Många har idag kroppar byggda i ett stycke med ovala bakkroppar för att ytterligare styva upp bakkroppen i kastet. Detta är speciellt bra för dom kastare som klipper i det lilla extra.
Hur går en tävling till?
Det finns i dag åtta olika moment som har den gemensamma nämnaren uthållighetsflygning. Beroende på väder- och termikförhållanden kan olika moment väljas av tävlingsledaren. Minst 5 omgångar måste genomföras för att en segrare skall utses. I varje moment beroende på hur många som är anmälda så tävlar man i grupper. Är det t ex. 10st anmälda till en tävling så tävlar man i 2st grupper, 5st i varje grupp. Varje pilot har en egen tidtagare som tar tiden. Tiden börjar räknas när modellen släpps av piloten, och tiden stannas när modellen vidrör marken eller piloten.
Tävlingsområdet är markerat, oftast med band på marken. Inom det markerade området skall alla starter och landningar ske. Landar man utanför det markerade området, så får man inte räkna den tiden man just flugit. Start och landningsektorn brukar vara ca 100x50m för 10st deltagare, men kan efter behov ökas om deltagarantalet per omgång ökar.
Momenten som tävlingsledaren kan välja mellan är:
• Alla upp
• 5 x 2
• 3 av 6
• Sista flygningen
• Näst sista, sista
• 1,2,3 och 4 min
• Ökande tid med 15 sekunder (stege)
• Poker
En kort genomgång vad de olika momenten går ut på:
Alla upp
Är precis vad det låter som. Ett moment som handlar om att hålla sig upp längst. Ett sorts "herre på täppan". Alla kastar samtidigt på en given signal, sen så skall man försöka hålla sig uppe i 3 minuter som är max flygtid som man får räkna. Om alla i gruppen flyger 3 min så vinner alla denna omgång, om inte så är det den pilot som håller sig uppe längst som vinner. Man kör detta moment tre gånger. Den pilot som har flest sekunder i luften efter dessa 3 omgångar vinner. Ingen arbetstid förekommer på detta moment då max flygtid är 3min.
5x2
Arbetstid 10 min. I detta moment så går det ut på att flyga så nära 2 minuter som möjlig. Och man får räkna 5st kast. Dvs 5x2min. (För den som är bra på matte räknar snabbt ut att 5x2min=10min) Så det går mer eller mindre ut på att man inte skall vara kvar på backen någon längre stund mellan kasten. Man försöker sträva efter att springa ikapp planet då klockan tickat upp till 1min och 58sec. Det tar ca 2 sekunder att fånga planet och göra ett omkast. En riktigt duktig pilot kan flyga 5st kast på 9min och 53 sekunder! Detta moment är en riktigt publikfavorit då alla kastar samtidigt, och kommer in för landning samtidigt...
3 av 6
Arbetstid 10min. Man har 6st kast på sig att göra 3st tider på 3minuter. (3x3min) I detta moment så är det ingen bråska, då man har 1 minut att spela på. :)
Sista flygningen
Arbetstid 10min. Max flygtid som räknas är 5 min. Man får kasta hur många gånger man vill, men det är alltid det sista kastet som räknas. Lägg märke till att det är den sista flygningen och inte den bästa som räknas. Här är det lätt att gära bort sig om man flygit en hygglig tid, men tror sig kunna få en ännu bättre tid och kastar igen, då stryks den hyggliga tiden och den nya tiden är den som gäller.
Näst sista, sista flygningen
Arbetstid 10min. Max flygtid som räknas är 4 min. Man får kasta hur många gånger man vill, men det är alltid de två sista kasten som räknas. Samma som i förra momentet, men här är det dom 2 sista flygningarna som räknas.
1,2,3 och 4 minuter
Arbetstid 10min. Man skall inom 10 minuter göra ett kast på 1 minut, ett på 2 minuter, ett på 3 minuter och ett på 4 minuter. Man får göra tiderna i vilken ordning man vill.
1+2+3+4=10min, så lika här så måste man vara snabb i vändningarna! Här gäller det att planera sina flygningar om man tänkt flyga fulla tider, dvs att man landar på 2 resp 3 minuter t ex när man tar dom tiderna, annars så räcker inte arbetstiden till.
Ökande tid med 15 sekunder (stege)
Arbetstid 10min. Första tid man skall flyga är 30 sekunder. Sedan 45 sekunder, 1 minut, 1,15min osv... Om man inte klarar tiden utan säg att man flyger 1,14min så måste man försöka igen på samma tid. Så håller man på tills arbetstiden tar slut. Flyger man samtliga tider hinner man flyga max 2 minuter. (30,45,60,75,90,105,120 sekunder dvs 7st kast)
Poker
Arbetstid 10min. F3K flygarnas spelbord! Man har 5st kast på sig att göra sina tider. Man skall på förhand säga en tid till sin tidtagare. Man måste därefter uppnå denna tid. Flyger man kortare tid än den man angav så räknas inte flygningen, och man måste försöka tills man klarar den. Först då får man ange en ny tid. Svårigheten i detta moment är att man skall försöka sätta så hög tid som möjligt, men endå klara av den...
Men jag som inte vill tävla, varför ska jag börja med DLG?
Jo för ett enklare sätt att segelflyga går inte. Inga linor, gummirep, vinchar, eller drivackar att ladda, bara att åka ut till fältet med din segelkärra en skruvmejsel och radio. Du är i luften inom 3 minuter. Sen att dessa plan flyger underbart fint, är lätta att hitta termik med då vikten är så låg men ändå är otroligt vändbara och väldigt bra prestanda i övrigt när det gäller gör ju inte saken sämre! Att sen ta en termikblåsa på låg höjd som man kurvar med upp till hög höjd är en härlig känsla.
Kastet hur går det egentligen till?
Börja med att ställa upp dig med kroppen mot vinden. Håll vingpeggen långt ut på fingrarna (gärna på det tjockaste stället på fingertopparna). Dra bak armen så lång bak du kan. Viktigt att du har armen sträkt och gärna i höjd med din egen axel. Ta ett kliv framåt samtidigt som du startar rotationen på kroppen. Fortfarande skall du ha armen så lång bakåt som du kan. Fortsätt runt ett halvt varv till och stäm av med vänster alt högerfoten. I detta skede skall din arm komma farande som en spänd fjäder och släppa planet i rätt ögonblick. Gör du rätt så märker du knappt att du släppt planet. Det viktiga i kastet är inte styrka som många kan tro. Det mesta sitter i rotationshastigheten på kroppen. Men varje pilot skapar snabbt sin egen kastteknik! Vissa piloter klarar av kroppsliga skäl inte en hög rotationshastighet, utan använder sig mer av ”The Ingostyle” En rejäl högerkrok helt enkelt, vilket kan vara ganska svårt det också…
Detta är något som man får uppleva om man besöker någon tävling, många kastar olika, men mot slutet hamnar men oftast på samma höjd ändå. Just detta är kul att se, då smärta 13 åringar kastar lika högt som en matglad 40 åring! :)
Låter detta intressant?
Varför då inte besöka någon av de tävlingar som kommer att arangeras i Sveriges avlånga land under 2011. Mer information om dessa tävlingar hittar du lättast under www.modellsegelflyg.se. Planer finns också på att arrangera det första DLG meeting under året någonstans i Sverige. Mer info om detta kommer du att kunna läsa om framöver.