Solen skiner och det börjar suga i flygtarmen. Dags att starta flygsäsongen.
I söndags så blev det alltså till att damma av gamla bettan, som legat i hyllan sen i höstas. Den kalla och snöiga vintern har ju inte direkt inspirerat till någon flygning, så lite ringrostig kände man ju sig.
Fick ju start dagen med att ladda! Man vet ju aldrig hur ackarna känner sig efter sin vinterdvala? På med Schultzen och håll tummarna... Det funkade bra, härligt då slapp man iallafall det problemet.
Ut med grejorna i bilen och iväg mot fältet. Hade tagit med gummistövlar utifall det skulle visa sig väldigt blött.
Anländer till fältet och ser Jonas redan ute och kastar, fasen det gäller att snabba sig. Utanför bilen så visade det sig att det blåste en del och väldigt kall var vinden, men det är bara att bita ihop
Skruva ihop modellen och ta frekvensklämman (ja jag vet, jag har inte bytit till 2,4 ännu).
En lite lerig väg ut till fältet, gjorde att jag funderade på om jag inte skullle tagit gummistövlarna på direkten, men det känns inget vidare att kasta med dom på, så jag slirade vidare.
Väl ute på fältet så visade det sig riktigt bra (åtminstone på halva fältet).
Lite osäker på om allt var trimmat som jag lämnade det i höstas, så ett litet vanligt handkast gjordes. Verkade som om allt var som det brukade, så det var väl lika bra att ta ett diskuskast direkt (inget att spara på).
Så jag fjösade upp bettan på 35 meter eller så, gled ut litet åt vänster och tyckte att här var det hugglig luft. Drar ett varv för att känna på luften, jodå det bär allt, så jag fortsätter att kurva. Fasen vad härligt, blåsan drar iväg ganska ordentligt, så det är bara att banka på och följa med i medvinden. Drev nog med blåsan säkerligen 300 meter i medvind innan jag började fundera på om man kanske skulle gjort några ”normala” flygningar innan man beger sig iväg långt ner i medvinden?? Men man är väl inte en chicken :-)
Strax därpå dök även Mattias upp, så vi 3 körde ganska hårt med 2 st 45 minuters pass och en massa cool flygning i dom karftiga blåsorna följde.
Hela tiden släppte det rejäla blåsor som drev iväg ganska fort i vinden, vilket gjorde att vi hamnade i medvind hela tiden, men det känndes helt rätt.
Så många härliga flygningar gjordes under dagen, och flygtiderna var ganska ofatst mer än 5 minuter per flygning, och då gjordes det inga direkta ansatser att flyga länge, utan vi provade mer nya blåsor etc.
Så en härlig uppstart på flygsäsongen, med en massa cowboy kurvning i kraftiga blåsor som man följde med i medvinden, för att sedan kämpa i motvinden hemmåt igen.
Precis som det skall vara när man flyger termik:-) Precis enligt instruktionsboken.
Känndes nästan som man var fulltränad på direkten.
Att kunna gå ut på fältet med planet i handen, kisa litet uppåt solen, ta tag i kastpinnen, ta ett snabbt varv och dra iväg modellen upp på 50 meters höjd, plana ut, vända ner i medvind, jaga ikapp blåsan, känna att det sparkar till i modellen, dra ett par snabba vänstervarv i blåsan, känner att det bär iväg och det ordentligt, fortsätta kurva upp till bra höjd, komma hemmåt i motvinden igen, ta en ny blåsa, kurva upp igen, landa efter 10 minuters flygning, och känna sig ganska nöjd :-)... sämre kan man ha det... nästan så man blir lite religiös!
Text: Stefan Wahlberg
Foto: Peter Wickström