... fortsättning från del 3
Att resa till vårt västra grannland låter kanske inte så upphetsande, men jag lovar att det också kan bjuda på fenomenala upplevelser. 1997 reste vi för första och hittills enda gången med tåg till vårt resmål som denna gång var Lofoten. Innan avfärden tillverkade vi var sina enormt stora lådor i papp, skräddarsydda för våra modeller. (Tre stycken var) Som skydd mellan modellerna använde vi våra medhavda kläder. Radio, laddutrustning, reparationslåda mm hade vi i en ryggsäck. Att transportera dessa lådor (ca 2.5 meter långa) var en upplevelse för sig, men det fungerade över all förväntan. Efter byte i Göteborg och Trondheim nådde vi vår första destination Bodö. Dagen därpå tog man så en tretimmarsfärja där vi så slutligen nådde vår slutdestination Stamsund på ön Moskenesoya i Lofoten. Denna färjeresa var en liten del av Hurtigruten. På vår hemresa, när vädret var perfekt, åkte vi denna sträcka mitt på natten i midnattssolens sken. Det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Hela den flammande gulröda himlen speglade sig i det spegelblanka havet. Denna ”komposition” tillsammans med de lodräta bergen som sträckte sig upp emot skyn… Det var nästan så man blev religiös!
En hänförande midnattssol vid Lofoten Norge. Det var så vackert så man blev nästan religiös...
Nåväl! I Stamsund har vi lärt känna två glada guttar: Geir -Johnny Karlsen och Stig-Magne Olsen. De visade oss flera mycket bra hang på Lofoten, men ett av dem stack ut över alla andra: ”Superhanget”. Det är ett gräsbevuxet berg cirka 400 meter högt. När du står och flyger är du omgiven av en mängd betydligt högre toppar och de bildar en skön kuliss till din flygning. Hanget är en aning skålformat där mitten riktar sig ut mot en vik som lite längre bort förenar sig med havet. Det har en i högsta grad utpräglad hangkant och hanget var på något sätt en skön förening mellan kust och inlandshang. När det blåste på i riktning mot mittpunkten av hanget var lyftet helt osannolikt. Vilket drag! Det var som att vinscha upp modellen! Lägg då också till att landningsområdet var stort som Axvalla Hed utan ett enda hinder i vägen så förstår ni varför det kallades för ”Superhanget”. För att ta oss till hangen på denna resa var vi tvungna att hyra bil. Det, liksom det mesta i Norge var svindyrt. Att äta och bo i Norge kostar mycket pengar. Lofoten är tyvärr inget undantag, snarare tvärt om. Modellflygklubben i Stamsund hade några extraordinära förmåner. Den stora flygplatsen på ön var stängd nattetid, och klubben hade då fritt fram att få flyga sina motordrivna modeller mitt på den stora startbanan i midnattssolens sken! Inga dåligt klippta små gräsfält där inte! - Det är optimalt, sa dom. Hangflyg på dagen och motorflyg på natten! När vi på sedvanligt svenskt Bror Duktigvis frågade när dom sov möttes man bara av förvånade blickar.
- Vaddå………. Sova???? Naeee, de har vi vintern till!
”Superhanget” nära staden Stamsund, Lofoten Norge.
Undertecknad med Omega vid superhanget, Lofoten Norge.
Förra året gjorde vi en liten kort tur till Norge, mycket längre söderut den här gången. I trakterna runt Fagernes finns det en rad goda hang att flyga på. Typiska inlandshang. De ligger lite utspridda men är mycket bra beskrivna på en hemsida. ( Se slutet av artikeln ) Fagernes var också en mycket trevlig stad som rekommenderas. Vi besökte också Pellestova. Vi uppfattade det hanget ganska svårtillgängligt, där landningarna också var mycket svåra. Vi hade dock en mycket knapp vind, så hanget fick egentligen ingen ordentlig chans att visa vad det gick för, men svårt att landa var det!
Richard kastar iväg sin Pixel på ett hang utanför Fagernes Norge. Richard har köpt sin Pixel på Airtech i Grenoble och flyger mycket bra. Rekommenderas!
Vad bör man då tänka på när man ger sig ut på sådana här resor? Tja, först och främst en rejäl takbox såklart. De rymmer fler modeller än vad man kan tro. Kör man med en normal stor bil, t.ex. Saab 9000, kan man utan svårighet åka fyra personer med all packning och med tre plan var. Är man fler än fyra personer är det minibuss som gäller. Verktygslåda och reparationsväska försöker vi alltid ha gemensamt. En fördelare är också en grej som alltid är bra att ha med. Vilka plan är då lämpliga att ha med? Erfarenheten har läst oss att det alltid är bra att ha med en okraschbar vinge typ ”Zagi”. Vi i Kättilstorp har för övrigt utvecklat en egen vinge som vi har haft stor glädje av. Tål nästan vad som helst, flyger bra, byggd på en tre – fyra timmar. Ber att få återkomma om denna vinge i senare nummer. ( Om redaktören vill ! ) En sådan typ av vinge är alltid bra att börja med när man inte vet vad hanget går för. Skulle man tappa höjd, köra in i ett träd eller vad det nu kan vara så gör det inte så mycket. Man ser helt enkelt till att göra alla misstag med DEN modellen och inte med de andra! Det blir ofta den modellen man flyger mest med! Mer då? Det är alltid kul att ha med en riktigt snabb modell som tål duktigt med vind. Det är häftigt att kunna flyga fort! Är vinden rakt på hanget i kanske tio sekundmeter så växer man som pilot med en sån modell ! En vass profil, slimmad kropp och rejäla skevroder! Som tredje modell ska du ha en större termikseglare. Det är nödvändigt att ha med en sån, framförallt om du besöker ett inlandshang. Jag har sett alltför många exempel där modellflygaren bara sitter och svär och förbannar ödet att det inte blåser tillräckligt. Att flyga lugnt och stilla och ta termik bland alptoppar är bland det häftigaste som finns. På nyckfulla hang typ Val Di Fassa är det naturligtvis inte lämpligt att flyga ett plan för första gången. Där är det väl intrimmade grejer som gäller, annars går det nästan alltid åt pipan! Jag får ibland frågan vilket jag hang som jag tycker bäst om. Det är egentligen en omöjlig fråga att svara på. Jag skulle vilja påstå att alla flygbara hang har sin egen charm, sin egen vy, sina egna nyckfullheter. Om du ställer den frågan till oss fyra som varit med på de flesta av dessa resor skulle du helt säkert få olika svar. Vi kommer att fortsätta med våra resor. När du läser detta har vi undersökt Tatrabergen med omnejd. Vi har även besökt fler platser än vad jag har nämnt här i denna artikel, bland annat Skottland. Kanske kan jag återkomma med fler upplevelser från våra resor vid ett senare tillfälle. För mig känns Europa som ett enda stort härligt smörgåsbord. Det är bara åka runt och plocka åt sig. Flygmuseer, vackra berg och naturscenerier, flyguppvisningar, ”vanlig turism”, intressant kultur, intressanta människor. Man får en helt annan kontakt med folk bara för att man har ett gemensamt intresse. Man har hur mycket som helst att prata om även om man inte har träffat vederbörande tidigare! Naturligtvis finns det oändligt många fler hang än så här. Använd fantasin och var nyfiken så finns det oanade möjligheter till upplevelser för oss modellflygare.
Lycka till och du: Trimma höjd!
Dan Strängby, Kättilstorps RCK (SE - 13723)
Samtliga bilder är tagna av Dan och Hans Strängby.
Länkar...