F3K VM i Lviv, Ukraina 2017
Team Sweden
Det 4:e världsmästerskapet i F3K hölls denna gång i Lviv i Ukraina. Lviv ligger bara knappt 10 mil in i Ukraina från den Polska gränsen, så det kändes rätt så lugnt att åka dit.
Svenska laget valde att bils ner, för att på så vis, lättare få med sig dom grejer som behövdes samtidigt som det är enklare på plats med egen bil. Här skall dock sägas att arrangören hade fixat det väldigt bra med bussar för dom som flugit in och inte ville bekosta en hyrbil. Så bodde man på dom utpekade hotellen så ingick buss till och från fältet varje dag. Bra.
Att åka till Ukraina med bil från EU är inte ”en promenad i parken”, trots att organisationen hade förberett tullen och sett till så att vi fick stämplade papper för att underlätta passagen så tog det mycket tid att passera för några lag. Dock så lyckades vi, med lite framåtanda, att passera gränsen på dryga timmen, men flera andra lag fick kämpa i 4 timmar eller mer.
Enkla armband användes för att veta vilka som hade access till flygfält etc.
Som vanligt vid mästerskap, så var det även denna gång en förtävling som ingick i världscupen, Wladimir Models Cup. Tävlingen hade 127 deltagare och det gjorde den till en av dom allra största tävlingarna hittills.
Tävlingen hölls fredag-lördag och under dessa 2 dagar lyckades vi få till 8 omgångar i varma och ganska lätta förhållanden. Vi hade en liten oro för att vädret skulle vara som i Kroatien (2015), med höga temperaturer och en sekundstrid i toppen av prislistan, men det visade sig att vi skulle ha fel.
Redan på eftermiddagen på första dagen, så blev vädret lite sämre, med några få regndroppar och ganska hårda vindar, då det var åskoväder runt omkring fältet. Detta innebar att vi behövde fälla ner alla tält och tävlingen stoppades 30 minuter tidigt, för dagen.
Wladimir Models Cup vann Milan Havelka, följt av Herman Haas och Igor Butseroga.
Stefan förbereder sig för start
Söndag var registrering för modeller på flygfältet och sedan öppningsceremoni i centrala Lviv, med lite dans och gymnastik på torget, med mycket publik. Ett trevligt arrangemang med lagom längd.
Efter detta hade arrangören förberett en kort guidad tur för dem som ville. Detta var ett trevligt sätt att få lite historia av staden.
Som avslutning på kvällen, så gick vi alla till en stor restaurant för en gemensam middag.
Härliga grillspett
Måndag och WM startar. Organisationen hade planerat dom olika ”tasksen”, så att de tuffare tasksen skulle flygas när det var svårare väder, tex tidig morgon eller sen kväll. Så VM startades med Task A, dvs sista flygningen, max 5 min. Detta satte nivån för VM och många piloter fick bekänns färg redan i den första omgången. Några toppiloter tappade massa poäng redan från början, och så fortsatte det resten av VM veckan.
Därefter fortsatte VM dagarna i en normal takt med en blandning mellan riktigt lätt väder med massor av termik och knepigt väder med svag termik eller till och med ingen termik alls, ibland, väldigt bra invisat av några trevliga storkar, men ibland så fick vi leta efter lyftet långt borta från fältet.
Ett världsmästerskap är en lång tävling och det är väldigt viktigt att man sköter sig och håller ordning på det som skall göras, såsom vila, sova, äta etc. Det gäller också att hålla humöret uppe, speciellt om det inte går riktigt som man tänkt sig. Det är väldigt viktigt att ta varje flygning som en separat tävling och ta vara på varje sekund.
Övervägande så var det lugnt under veckan, men vi hade några omgångar med vind under dag 2 och även på den sista dagen, då det drog i ganska ordentligt.
Vädret var dock utmanande hela tiden och det som vi förväntat oss vädermässigt, både i Sverige 2011 och i Danmark 2013, kom alltså nu 2017 istället. Många poäng förlorades under dom 5 dagarna, och man tog sig till final med 300 poäng förlorade.
Så här kan det se ut när 15 modeller startar samtidigt på ett VM
Efter 5 dagars tävlande med 20 omgångar flugna, och 15 piloter i varje grupp, så stod det klart vilka som skulle flyga finalerna på lördagen.
Det som också var tydligt, var att det var lovat hård vind vilket också gav en extra krydda till utmaningen.
Lördag morgon anlände med stark vind och nervösa piloter. Dom bästa piloterna skulle göra upp om medaljerna under 6 tuffa omgångar.
Alla i finalen gjorde som dom brukade, tog blåsorna, svaga som starka, och följde dom i medvind, men sen började problemen. Det var väldigt många utelandningar och det sprang folk både lite här och där för att hämta modeller. Man kan nästan säga att det var lite kaosartat. Man kunde snabbt konstatera att det inte skulle avgöras på några turn around moment, utan här gällde det att undvika utelandningar genom att avbryta kurvandet i tid.
Efter de första 3 rundorna i finalen var det en paus i ett par timmar. Denna paus användes till lunch samt till det speciellt arrangerade Ladies cup. Ladies cup var ett riktigt bra initiativ av några sponsorer, för att få igång en kvinnlig klass i F3K. Man hade fått ihop totalt 2000 euro i prispengar för damerna.
Tyvärr så var det bara 3 anmälda eftersom det saknades några av dom kvinnor som brukar vara med som flickvänner, fruar, supporters etc. Naturligtvis så var det tufft för tjejerna att flyga i den hårda byiga vinden som var.
Hur som helst så gjorde dom sitt bästa och förhoppningsvis så var detta en start på något nytt.
Vinnare av Ladies cup blev Valentinka Butseroga.
Efter detta så flogs dom sista omgångarna I finalen. Det hade blivit lite varmare och termiken hade ökat en del, även om vinden var lika hard som tidigare.
Många piloter gjorde riktigt bra flygningar och det var spännande ända in I det sista. Och det var ingen som visste hur det skulle sluta.
Efter en stunds väntande på dom officiella resultaten, så visade det sig att Vincent Merlijn från Nederländerna blivit världsmästare I seniorklassen och Tiaan Van Rooyen från Syd Afrika I juniorklassen.
I lagtävlingen vann Tyskland på seniorsidan och Israel tog hem guldet på juniorsidan.
Holländarna laget firar över Vincents VM guld. Vincent 3:e från vänster.
Modeller under VM
Det var många Snipe, NXT, Flitz2, Vortex 3; Vibe 2, Vibe 1, CX5, CX4, Flare och en del andra. CX 5 var helt ny till VM:et och flogs av vinnaren. CX5 är styvt byggd och den ger bra kasthöjd och I händerna på Vincent så fungerande den perfekt. Snipen var modifierad för toppiloterna med lite små justeringar på anfallsvinkeln etc. Tolkade det också so matt den var byggt styvare.
Sammanfattningsvis gällande modeller på VM, så är min åsikt att alla modeller som användes under VM fungerade väldigt bra. Vissa modeller är bättre I blåsigt väder medans visa har sina starkaste sidor I lugnväder, utöver det, så kan man I princip använda vilken modell som helst av dom ovan nämnda.
Mattias kollar in den helt nya CX5 som världsmästaren flög med
Flygtaktik 2017.
F3K 2017 handlar mycket om bra kasthöjd och flygning med en ganska hög risk. Vad menar jag då med detta? Jo toppiloterna har inga som helst funderingar om att gå väg väldigt långt bort för att hitta lyftet, och med hjälp av en kasthöjd som är riktigt bra, så utnyttjar man den ordentligt genom att gå ännu längre bort, utan att alltid ha en indikation på att vädret finns där. Det man dock gör är att se till så att dom som inte kastar lika högt, som kanske tänkt sig följa dom bästa, får det ännu svårare att göra det. Tänk själv att du har 15-20 meter lägre kasthöjd, du ser en av dom bästa piloterna dra iväg direkt efter kastet, du har ingen riktig spaning på var vädret är, utan tanker att jag följer efter han där borta. Vad händer? Hittar ni lyftet, då funkar det naturligtvis bra för båda, men du som är lägre får garanterat sluta lite mer för att ta dig upp. Hittar ni inte lyftet, så får du tidigt vända hemåt, för att inte landa ute, medans han topp killen med den höga kasthöjden kan fortsätta längre bort eller åtminstone har han 30 sekunder mer flygtid.
En annan ganska klar tendens är att det är en tydlig generationsväxling inom F3K. Av 12 man i finalen, så var det bara 3 st. som var över 30 år. Många av dagens toppiloter har varit med i flera VM tidigare, men som juniorer, så dom har lärt sig tidigt. Och fler duktiga juniorer är på väg uppåt, så det kommer att bli ännu tuffare framöver för oss gamla gubbar.
Detta är ju naturligtvis jäkligt kul, med unga nya hungriga piloter, men samtidigt så kan det också medföra att många gamla lägger av, då dom har svårt att hävda sig i en sån fysisk klass som F3K ändå är. Kanske det är dags att dra igång en oldboysklass?
Nick Wu var onlinereporter under hela VM och skötte det med bravur.
Tack för oss
Ett väl genomfört VM hela vägen och ett bra resultat, även denna gång!
Sverige hade sedan första VM:et i Arboga 2010 en fantastisk svit med 4-1-1-3 i lag med sig i bagaget. Laget hade denna gång otroligt mycket mästerskapserfarenhet i form av Per Findahl, Mattias Hammarskiöld och Stefan Wahlberg som piloter och Jonas Blomdahl som lagledare.
Tävlingen flöt också på, med mycket stabila prestationer från samtliga i laget. Vi tuffade på ett sätt som varit vårt signum genom åren; lugnt och metodiskt. Vi låg i stort hela tävlingen igenom på pallplats i laget men i sista omgången räckte vi inte riktigt till. Lite symboliskt blev vi här och då detroniserade av en yngre generation, som kombinerar otroliga kasthöjder med en aggressiv flygstil i svåra förhållanden, och slutar 4:a i laget. Historiskt brukar man ha det ena (kasthöjd) eller det andra (aggressivitet) som sin styrka men de yngre forna eleverna visar nu att de lärt sig bemästra båda. Finalerna bjöd på rent mästerliga prestationer. Imponerande!te det med bravur
Det svenska laget under invigningen
Det är lite bitterljuvt vi nu avslutar en egen epok och med stor glädje vi ser klassen förnyas med nya stjärnor. Redan vid nästa EM 2018 hoppas vi att ett nytt svenskt lag är med och slåss om medaljerna igen.
Individuella placeringarna blev till slut:
Stefan 15:e
Per 26:a
Mattias 31:a
/Stefan Wahlberg