Strax före kl 10:00 stod vi åter igen på Pilängens parkeringsplats och skruvade ihop våra segelflygplan. Solen sken som om det vore mitt på sommaren. Endast det våta gräset avslöjade vilken årstid det egentligen var. Allt var som en vanlig fin sensommardag ute på ett lugnt och stillsamt flygfält, nästan.
Var det inte något som lät i bakgrunden? Ja, visst var det så. Pilängens förtjusande kossor hade också vaknat till liv borta vid ena hörnet av den elstängselförsedda inhägnanden. För er som inte vet så har Pilängen fått ett antal nyfikna kossor som närgånga grannar. Dessa kossor råmade nu lite yrvaket åt oss som om de ville markera sin närvaro.
Efter att ha lyssnat lite på dessa kor var det dags att gå ut till flygfältet för att starta tävlingen. På vägen ut kom Patrick Radley körandes i sin karaktäristiska minibuss av modell större. Patrick är fenomenal på att komma lite senare än oss andra. Kanske är det så att han fortfarande håller sig till engelsk tid trots ett oändligt antal år i Sverige. Hur som helst så har han en stor bil i vilket han kan få plats med många flygplan. Dagen till ära drog han fram en Graphite ur bilen. Den är en bra bit över tre meter i spännvidd men det märks inte i den bilen. Nu var allt som vanligt igen och tävlingen kunde börja.
På startlinjen låg nio flygplan redo för att tillsammans med sina piloter bemästra dagens strålande väderförhållanden på bästa sätt.
Först upp i luften blev Joakim Ståhl som inför denna deltävling låg på första plats i den totala cupen. Han hade tagit fram sitt kanske vassaste vapen, en CrossFire. Efter att Jocke startat var det dags för Peter Wiman att vinscha upp sin Mongrel. Peter låg tvåa i totala cupen men det skilde bara några få poäng mellan ettan och tvåan. En till som hade chansen att ta hem totala cupen var Stefan Wahlberg. Men man skulle kanske kunna säga att hans chanser försvann redan innan tävlingen börjat. Hans begagnade segelflygplan bestämde sig för att, på ett graciöst sätt, vika ihop sig i luften vid första provstarten. Därmed fick Stefan låna en förtjusande vit och grön Algebra. Med den gungade han sig genom tävlingens fyra rundor på ett förtjänstfullt sätt. Men det räckte tyvärr inte ända fram.
För oss andra som flög var det ungefär som vanligt. Några hade problem med landningarna andra hade problem med luften. Ibland går det bra och ibland går det dåligt. Men, en rolig sak som vi kunde beskåda från marken var Stefan Björcks prestationer.
Han flög med en Blue Phoenix på ett väldigt inspirerande sätt. Ibland ramlade han ned på lågan efter enbart några minuter men lyckades på något vis hitta de där små termikerna som höll planet flytande tills det var dags för landning. Med tanke på att det var just en Blue Phoenix kan man inte annat än bli imponerad.
Det blev en jämn kamp mellan Joakim Ståhl och Peter Wiman. I dessa samanhang betyder en jämn kamp att en sekund för lite eller några centimetrar för kort kan vara avgörande för hela Ikaros Cups slutresultat. Med så små marginaler krävs det en väldig jämnhet i flygningen vilket båda piloterna visar med eftertryck då de alltid placerar sig i topp på Ikaros Cup.
Efter fyra omgångar var det klart vem som vann. Segraren i deltävlingen blev, mycket välförtjänt, Peter Wiman. Joakim Ståhl kom på en andra plats, väldigt nära en seger. På tredje plats kom Leif Pernstig med sin Graphite.
Men, vem vann totalsegern? Ja, den frågan förblev obesvarad ute på flygfältet. Marginalerna blev så små att det behövs kontrollräknas och sammanställas på ett mer noggrant sätt innan vi vet med säkerhet.
Efter tävlingen var det prisutdelning och som vanligt lottade vi ut småtrevliga priser till alla deltagare. Vad sägs om en t-shirt modell jätteliten eller varför inte en badtoffla som passar perfekt, i nyckelknippan. Roliga priser passar bra till en rolig tävling.
Solen fortsatte att skina ute på Pilängens modellflygfält även efter det att tävlingen var avslutad. Hösten tycks inte komma riktigt ännu trots att mörkret obönhörligen börjar knacka på dörren.
Det har varit en trevlig och variationsrik Ikaros Cup i år med många deltagare från RFK Ikaros men även en del segelflygare från andra modellflygklubbar. Vad som var bäst med årets Cup är naturligtvis personligt men Ikaros Cup 3, som hölls på Brattforshedens flygfält, var nog uppskattat av många.
Nu väntar en livfull byggsäsong där nya idéer ska diskuteras, nya knep ska läras ut och kanske får vi se några nya flygplan formas till. Tack för en trevlig flygsäsong!
Resultat Ikaros Cup 5:
Peter Wiman 1166
Joakim Ståhl 1165
Leif Pernstig 1152
Bert Håstlund 1144
Patrick Bentham-Radley 1123
Stefan Björck 1119
Stefan Wahlberg 1097
Pär Bertilsson 986
Jonas Håstlund 913
Resultat Totalt Ikaros Cup 2006:
1 Peter Wiman 2996
2 Joakim Ståhl 2995
3 Stefan Wahlberg 2991
4 Leif Pernstig 2939
5 Bert Håstlund 2907
6 Anders Gustavsson 2856
7 Jonas Håstlund 2750
8 Pär Bertilsson 2513
9 Stefan Björck 2493
10 Patrick Bentham-Radley 2394
11 Magnus Juhlin 2062
12 Tomas Johansson 1751
13 Jonas Jakobsson 1196
14 Pasi Väisänen 1000
15 Kaj Skäre 885
16 Per-Åke Johansson 505
17 Leif Viskari 459
18 Robert Söderberg 362
19 Mattias Hammarskiöld 339
Text och bild/ Jonas Håstlund