SM i F3F 2006.
Hangflygning går till så att man hittar en höjd, så som ett berg, kulle, klippbrant eller liknande där vinden blåser mer eller mindre rakt in mot den. När vinden träffar sidan på höjden så tvingas den uppåt och skapar därmed en uppvind eller lyft. Fenomenet är så klart inte nytt och människan ha genom historien kunnat se fåglar utnyttja detta lyft.
När sedan människa började med sina tidiga försök med glidflygplan så va det naturligt att börja dessa försök uppe på en kulle. Pionjären Otto Lilienthal byggde sig tom. en egen kulle på 1890-talet där han kunde genomföra sina flygningar och experiment. Efterhand som man lärde sig dessa glidflygplan lärde man sig också om uppvindarna som skapades av hangen och började kunna använda sig av dem för att få längre flygtider. Det var heller ingen slump att Svenska segelflygets ’vagga’ skapades på Ålleberg i Västergötland.
SM i F3F 2006 Ålleberg.
Hangflygning med radiostyrda segelflygplan har pågått sedan radiostyrningen kom på marknaden och under åren har många svenska piloter stått på hangkanten och flugit sina lovar. Kända platser är Hammars Backar och Hovs Hallar i Skåne, Ålleberg vid Falköping, Sälenfjällen, samt ett antal platser runt Stockholm och andra områden. Bebyggelse och växtlighet kan med åren förändra vår möjlighet att använda hangen för modellflyg