Ja, distans ÄR verkligen Rock n' Roll

Distans har alltid varit mitt favoritmoment i F3B. För er som inte provat eller sett det i verkligheten kanske det inte låter så upphetsande med att flyga så många 150 meterssträckor som möjligt på fyra minuter, men när man flyger mot ett par, tre andra piloter och försöker hitta rätt ställe att flyga på, man hittar vädret och farten börjar dras upp och vändsignalerna ekar runt en tillsammans med medhjälparnas hojtanden när de försöker bistå dig, då är det något av det bästa jag varit med om. En riktig adrenalinkick.

I den gångna helgen tog vi ett stort steg mot att få uppleva detta oftare och att göra det tillgängligt för fler. Distansmomentet i F3B är som kanske bekant ganska "personalkrävande", men vid helgens distansseminarium i Örebro testade vi att köra ett träningspass med minimalt antal deltagare. Två flygplan i luften, två man på B-linjen och två man som kombinerade medhjälpare till piloterna och som funktionärer på A-basen. Kommunikation och vändsignaler via billiga "walkie-talkies". I ett rullande schema kunde vi alltså få en mycket realistiskt träning för alla närvarande sex piloter och genomförde tre flygningar var på ett par timmar. Och minst lika mycket adrenalin som på en tävling. Tre distanser är ju annars ungefär vad man får ihop på en helgs tävlande, dvs min årliga dos.

Med nio närvarande kan man till o med köra efter detta koncept på en tävling, i alla fall på en nationell nivå. Avsikten är att detta ska bli verklighet till F3B-festivalen i augusti. Innan dess hoppas vi som var med att det ska genomföras minst en handfull träningspass till, här hemma och kanske på några fler ställen i landet. Håll öronen öppna, snart kanske vi är på ett fält nära dig...

(Foto: Patrick Radley)